Norska Sjömanskyrkan

I dagens GP kan man läsa att Norska Sjömanskyrkan ska rivas. Jag är varken norsk eller sjöman och jag är inte kyrkobesökare men jag gillar verkligen kyrkan. Mitt emellan opersonliga mastodontbyggnader och hårt trafikerade bilvägar på Skånegatan är den ett litet luftrum. På ena sidan är en megabiograf och på andra sidan en enorm skola och så ligger där en liten söt kyrka med takplattor och klocktorn i trä omgiven av en trädgård. Tydligen ska byggnaden rivas och kyrkan tillsammans med Smyrnakyrkan ska bygga något nytt på tomten. Den nuvarande byggnaden ser gammal ut men är endast från 1958. Göteborg förlorar ännu en fin byggnad. Förhoppningsvis ersätts den av något likvärdigt fint.

Arkaden

Östra Hamngatan har alltid haft butiker och folkliv och Arkaden var även förut en shoppinggata. Fram till någon gång på 60-talet var det dock en riktig gata och den såg ut så här.

Nu ser det ut så här. Framsteg?

Slottskogens ålderdomshem

I avdelningen arkitektoriska våldtäkter har vi idag kommit till Slottskogens ålderdomshem. Nedanför slänten från Naturhistoriska museet på slutet av Vegagatan låg förut en ståtlig byggnad där Göteborgs gamla kunde få tillbringa sina sista dagar. Tyvärr vet jag alldeles för lite om historien runt byggnaden och när den revs men det jag vet är att den ersattes av den här betongklumpen någongång under den vettlösa rivningsguldåldern på 60- och 70-talet. Den här vårdcentralen är den första byggnaden på gatan som sedan fortsätter i samma betongstuk med den gråa och livlösa Nordostpassagen. Här fanns förut arbetarhem.

De var vänliga nog att lämna kvar staketet.

Det pågår nu diskussioner om flera döda betongområden i Göteborg och vad man ska gör med dem för att få en livligare stad. Idag läste jag Jan Jörnmarks inlägg på Yimby om Skanstorget, en plats som ligger mitt i staden på en historiskt ytterst intressant plats. Det var förut en levande plats med marknad och rörelse men är idag en parkeringsplats och en gräsplätt så deprimerande att ingen vill hänga där. Tydligen fanns planer på att gräva under jord för att ersätta parkeringsplatser och göra något av platsen men det fanns inga pengar att gräva för. Tanken på att inte ersätta parkeringsplatserna verkar inte finnas. Där man tidigare kunde röra sig fritt i staden är det nu reserverat för bilar.  

När jag ändå är inte på att bil-basha kan nämnas att Aftonbladets löpsedel idag handlade om en äldre kvinna som misshandlades för en parkeringsplats.  

Rosenlund

Jag kommer inte ihåg att Rosenlund i Göteborg skulle vara något annat än en horgata, en grå trist eller rent av skrämmande gata där man helst inte skulle gå på kvällen, eller inte alls och speciellt inte själv. Har inte tidigare tänkt så mycket på det eller funderat på varför. Faktum är dock att den där deprimerande platsen är ett direkt resultat av 1970-talets stadsplanering. Förvånansvärt nog revs de gamla byggnaderna på det sena 70-talet. Man hade trott att rivningsvågen som pågått från tidigt 60-tal hade mattats av vid det laget och att en ny generation hade sett lite mer klartänkt på den historia och rikedom man förstörde. Från ett levande område med vackra träbyggnader där människor bodde, rörde sig, fikade, köpte fisk, softade vid kanalen blev Rosenlund ett dött betongområde.
Diskussionen pågår nu om vad som ska göras med Rosenlund, kommunens Anneli Hulthén och Owe Nilsson vill att området ska regenereras, att de tråkiga kontorsbyggnaderna ska byggas ut eller om, att folk ska kunna bo där, att vattenvägen ska användas "Platsen har potential att bli ett levande område fullt av liv och kreativitet." Alltså precis som det var innan 70-talets ombyggnader. Hittade ett intressant inlägg på yimby idag om Rosenlund där det diskuteras flitigt om vad som egentligen ska göras med området. Det första vore att göra sig av med all parkeringsyta i området, både vattenkanter tas upp av parkeringsplatser. Hvitfeldtsgatan är en stor farled, det uppmanar inte direkt till att stanna till och njuta av läget även fast man befinner sig mitt i staden.
Där det nu står klumpiga kontorshus fanns förut både bostadshus och affärer. Det gör lite ont i hjärtat att se de gamla bilderna men de kanske kan vara inspiration för hur det skulle kunna bli i framtiden.