Lady Gaga, släng dig i väggen

Mata Hari - Greta Garbos tolkning från 1931 innehåller en rysk agent som ser uppenbart spansk ut och bryter på spanska, miljöer och kläder som ser väldigt exakt ut som 30-talet trots att filmen utspelar sig 1917 och allmänt otrovärdiga förhållanden och mycket överspel. Men kläderna. Kläderna! Jag gillar hur de på den tiden struntade totalt i att få saker att se tidstypiska, sanningsenliga eller trovärdiga ut och bara brydde sig om glamouren och att stjärnan skulle få stråla. Se vilka outfits Adrian skapade åt Greta Garbo:

Galna huvudbonader och metalleggins är lika mycket 1931 som 2010. Att Mata Haris efterlevande minne är som en sexig spion har en hel del med Garbo att göra. Hon var en ganska ful holländsk tvåbarnsmamma som började med exotisk dans och var smart nog att skapa en spännande persona. Med stripp och orientaliska inslag blev hon Paris älskling och en av de mest eftertraktade kurtisanerna. Tvärtemot populärhistoria bevisades det aldrig att hon var en spion.

When the glamour ends for Garbo

Av någon anledning kom jag att tänka på Adrian. Mannen som var känd som ett förnamn, en oerhört produktiv man. Adrian Gilbert föddes för 106 år sedan och var en av de största bland Hollywooddesign under storhetstiden. Han klädde Greta Garbo och Joan Crawford. Han designande kläder till över 250 filmer och skapade bland annat Joan Crawfords axelvaddslook och Garbos glamourstil. Han skapade även de röda skorna som Judy Garland bar i Wizard of Oz. Han jobbade länge för MGM men sade upp sig när de ville klä Garbo i söta flickklänningar istället för glamorösa blåsor.

När glamouren slutar för Garbo slutar den även för mig. Hon har skapat en stil, om du förstör den illusionen förstör du även henne. När Garbo lämnade studion följde glamouren med henne och det gjorde även jag.