P3 Guld

Jag var på P3 Guld i tisdags och kände mig onormal. Jag tycker om att stå vid sidan av och observera dessa exhibitionistiska och hippa människor. Hela kvällen var gjord för mig när Robyn dök upp på scenen. På efterfesten var Robyn en av de få som ens rörde sig på dansgolvet, övriga posade mest. Jag smygfotade henne lite.

Mannen Harry Patch

Jag åt frukost när jag hörde intervjun på radion. Veteranen från första världskriget Harry Patch hade avlidit dagen innan och de sände en intervju han gjorde med BBC 2005. Innan jag ens hörde orden hörde jag rösten. Den lät som en tusenårig mans röst, en röst som fick tryckas fram, dovt nästan viskande ur den urgamla strupen. Den lät som om den hade varit med om...allting. Han talade så kraftfullt och koncist, som om han inte kunde slösa med ett onödigt ord. Det var som poesi. Under större delen av sitt liv medverkade han aldrig i officiella sammanhang med anknytning till minneshögtider över kriget, inte förrän på 2000-talet. Han talade om de fasor han sett och hur världen inte tog lärdom av historien. Gång på gång glömmer mänskligheten av historien, lär sig aldrig. Thom Yorke lyssnade på samma intervju och fastnade för orden:

I am the only one that got through
The others died where ever they fell It was an ambush
They came up from all sides
Give your leaders each a gun and then let them fight it out themselves
I've seen devils coming up from the ground I've seen hell upon this earth
The next will be chemical but they will never learn

Radiohead har nu gjort en vacker sång med dessa ord som de kallat för Harry Patch (In memory of) och som säljs till förmån för Royal British Legion. Britterna tar sina krigsminnesmärken väldigt allvarligt. Den 11 november varje år inträffar Rememberance Day med ceremonier och i circa en månad innan pryder människor sina kavajslag med röda vallmoblommor. Alla offentliga personer bär en, i en enad nation där alla har en anknytning till krigen, en anknytning till någon stupad eller sårad. Veteranerna har alltid medverkat vid ceremonierna, skröppligare och färre för varje år som gått. De senaste åren har det märkts att slutet för traditionen är nära och när Harry Patch dog försvann den sista mänskliga länken till en del av historien. Det är hjärtskärande att han ställde upp för sitt land i krig, såg sina vänner dö och levde till 111 års ålder bara för att kunna konstatera att mänskligheten inte har lärt sig någonting. Hans berättelse fick mig att fälla en tår.