Rosenlund

Jag kommer inte ihåg att Rosenlund i Göteborg skulle vara något annat än en horgata, en grå trist eller rent av skrämmande gata där man helst inte skulle gå på kvällen, eller inte alls och speciellt inte själv. Har inte tidigare tänkt så mycket på det eller funderat på varför. Faktum är dock att den där deprimerande platsen är ett direkt resultat av 1970-talets stadsplanering. Förvånansvärt nog revs de gamla byggnaderna på det sena 70-talet. Man hade trott att rivningsvågen som pågått från tidigt 60-tal hade mattats av vid det laget och att en ny generation hade sett lite mer klartänkt på den historia och rikedom man förstörde. Från ett levande område med vackra träbyggnader där människor bodde, rörde sig, fikade, köpte fisk, softade vid kanalen blev Rosenlund ett dött betongområde.
Diskussionen pågår nu om vad som ska göras med Rosenlund, kommunens Anneli Hulthén och Owe Nilsson vill att området ska regenereras, att de tråkiga kontorsbyggnaderna ska byggas ut eller om, att folk ska kunna bo där, att vattenvägen ska användas "Platsen har potential att bli ett levande område fullt av liv och kreativitet." Alltså precis som det var innan 70-talets ombyggnader. Hittade ett intressant inlägg på yimby idag om Rosenlund där det diskuteras flitigt om vad som egentligen ska göras med området. Det första vore att göra sig av med all parkeringsyta i området, både vattenkanter tas upp av parkeringsplatser. Hvitfeldtsgatan är en stor farled, det uppmanar inte direkt till att stanna till och njuta av läget även fast man befinner sig mitt i staden.
Där det nu står klumpiga kontorshus fanns förut både bostadshus och affärer. Det gör lite ont i hjärtat att se de gamla bilderna men de kanske kan vara inspiration för hur det skulle kunna bli i framtiden.