Johnny Eck, halvpojken

Häromkvällen såg jag Freaks. Regissören Tod Browning hade rönt enorma framgångar i Hollywood med Dracula 1931 och hade innan dess circa 50 filmer på sitt CV. Han fick manuset till Freaks som var omartbetat från en novell, och älskade det. Studion MGM lät honom genomföra projektet, antagligen enbart på grund av hans goda rykte. Filmen utspelar sig bakom scenerna på en kringresande cirkus där traditionella cirkusartister delar scen med ”freaks”, deformerade människor som visades upp i syfte att chockera, även om de flesta av dem hade inövade cirkusrutiner de genomförde.
Trapetsdansösen Cleopatra fångar intresset hos dvärgen Hans och spelar med när hon får reda på att han har en avsevärd förmögenhet. Filmen introducerar en galleri av fantastiska karaktärer, personer som vid tidpunkten då det ännu var socialt acceptabelt att ställa ut funktionshindrade människor som zoodjur, faktiskt försörjde sig på cirkusarbete.
Många av dem levde med så grova handikapp att man förundras av det faktum att de ens lever, än mindre att de levde långa liv där de var i konstant arbete. Det visade sig svårt att hitta den kvinnliga huvudrollen, Myrna Loy var påtänkt men bönade och bad sin agent att få slippa göra filmen då manuset fick henne att må illa. Filmen fick premiär 1932 med taglinen ”Can a full grown woman truly love a MIDGET?” men fick knappt någon publik innan den totalförbjöds i 30 år då den var mogen för världen, men den belades då med en X-märkning. Vilken gåva att filmen överhuvudtaget blev gjord och återfinns nu som tidsdokument för oss, att de underbara karaktärerna fått bli notoriska. I denna makabra grupp var det en person som stod ut för mig, Johnny Eck. Någon sa att om man satt honom bakom ett skrivbord hade han sett ut som en nyhetsankare eller en fotomodell. Man grips direkt av hans oerhört karismatiska och vackra ansikte innan man tittar neråt och inser att han tar slut någonstans vid midjan. Han kallades Half-boy och föddes helt frisk tillsammans med en tvillingbror i Baltimore 1911. Han var stark och tog sig fram helt obehindrat enbart på sina armar. Han började tidigt jobba på cirkusar och freak shows. Bland annat genomförde han med sin bror det ultimata såga-man-itu-tricket. Brodern lade sig i lådan som sedan sågades itu. Han bydde plats med Johnny som lade sig i den övre lådan och en dvärg som förklädd i ett par långa byxor i den nedre. Sedan hoppade de båda ur och Johnny började jaga sina ben samtidigt som publiken skrek av förskräckelse.
Trots det spott och spe som dessa fantastiska ovanliga människor utsattes för så verkade han vara en alltigenom lycklig och positiv människa. Det finns många sköna citat från honom, som till exempel: ”Why would I want legs? Then I'd have pants to press." Och "What can you do that I can't do, except tread water?

Tod Brownings karriär var slut efter Freaks och han slutade sitt liv som enstöring. Johnny Eck arbetade livet ut, han blev en oerhört duktig målare och bodde i Baltimore fram till sin död 1991. Ända sedan 90-talet har det varit tal om en film om Johnny Eck, det är främst Leonardo Di Caprio som försökt driva projektet. Nu verkar det som att något är på väg, Living Half-Boy ska enligt IMDB ha premiär nästa år.

Till slut finns det även en historia om den genialiska författaren F. Scott Fitzgerald. Han jobbade på MGM som manusförfattare samtidigt som Freaks spelades in. Han kände sig aldrig hemma hos Hollywoods gliterati så han brukade tillbringa sin lunchtimme med cirkusfreaken.