På menyn för 130 år sedan

Bröstkorgen snörps åt så att du tappar andan. Din tjänsteflicka har just spänt korsetten och du känner hur hur valbenen skär in i revbenen. Något frasar bakom dig och det är den rubinröda klänningen från senaste säsongen i Paris. När juvelerna och den enorma hatten dignande av tygblommor är på är det dags att lämna ditt hem på 5th Avenue och stiga in i en hästdroska. Hästarna stannar framför Delmonico's. En redan klassisk New York restaurang som funnits i 60 år. Du leds in i den stora utsmyckade matsalen och när en gentleman skjutit in stolen under dig hamnar en meny i din hand.


Tack vare Miss Frank E. Buttolph vet vi vad de åt den där kvällen för 123 år sedan. Jag älskar en riktig samlarnörd och Buttolph var en av dem. Hon började samla menyer från 1851. Här är en av de första:

Hon fortsatte fram till sin död 1924. År 1899 donerade hon sin samling till New York Library men fortsatte bidra till den fram till sin död. Det var inte så att hon plockade med sig dem när hon var ute och åt utan hon samlade maniskt in dem från alla ställen hon kunde, hon var på restaurangägare, tjatade på dem tills de skickade henne menyerna, ibland gick hon in på restauranger själv och lade fram sin sak. Hon annonserade i tidningar och fick tidningar att skriva om henne. Samlingen bestod av 25,000 menyer vid hennes död. Ett fantastiskt historiedokument. Dels för att kunna veta vad som serverades på restauranger och dels för att de är otroligt vackra och dekorativa. Stora delar av samlingen finns digitalt, där kan man drömma sig bort till en frukost som serverades på Waldorf-Astoria en morgon 1906. Var hotellfrukostar bättre förr?

På vinden

Underliga ljud hörs från vinden, man går på darriga ben upp för den knarrande trappan och hämtar mod att glänta på dörren för att se...

Vinden är och har alltid varit ett utmärkt tema för vild fantasi, ett perfekt verktyg för skräckfilmer och böcker. En av litteraturens mest berömda teman är vinden i Charlotte Brontës Jane Eyre. Kvinnan på vinden har fått vara föremål för många teorier.

Om det inte är något skräckfyllt som gömts och glömts på vinden så kan det vara något värdefullt. British Film Institute har dragit igång en jakt på en av Hitchcocks försvunna filmer. The Mountain Eagle spelades in 1926 och visades i Tyskland och Storbritannien men alla kopior har försvunnit och ingen har sett den sedan 1920-talet. BFI vill nu att alla ska kolla sina vindar så att den inte ligger och skräpar någonstans.

Om det är något jag älskar så är det en nyhetstory om att något som legat gömt på en vind kommit fram i dagens ljus, och bara tanken på vad som fortfarande ligger oupptäckt. Minns till exempel en vintage Bugatti som dammat i ett garage. Det behöver inte ens ha varit gömt, ibland har folk haft klenoder skräpande i sina hem, som en Fra Angelicotavla som hittades för några år sedan och såldes för cirka 20 miljoner kronor.

Jag har nyligen läst Bill Brysons biografi om Shakespeare och till skillnad från de andra tusentals böcker som skrivits om honom så är den här väldigt tunn. Det är nämligen så att man vet ytterst lite om honom. Det finns olika teorier om att han inte skrev sina verk själv och en handfull kandidater som utpekats som den verklige Shakespeare. Det finns register som talar om att han föddes, gifte sig, fick barn, skrev ett testamente och dog, mellan det finns det ytterst få omnämnanden om honom någonstans. Ingen biografi skrevs om honom under hans levnadstid, den första skrev ett 50-tal år efter hans död och de missade att tala med hans kvarlevande släktingar som hade kunnat berätta värdefull information. Det enda som kvarstår från hans penna är en signatur som man ändå inte är helt säker på är hans. Alla hans originalmanus är borta. En kopia på hans testamente finns kvar där han nämner en silverskål. Den skålen kanske står i någons skåp. En låda med hans originalmanus kanske ligger på någons vind. Vem vet?

Crazy Eyes

För ett tag sedan fick jag låna boxar med serien How I Met Your Mother som jag tidigare hade ignorerat eftersom jag trodde att det var en dålig sitcom. Det är i själva verket en bra sitcom. Nyss såg jag avsnittet Swarley där karaktären Marshall dejtar en tjej som hans kompisar genast varnar honom för med hänvisning till att hon har "Crazy Eyes". Teorin är att man kan se direkt på vissa tjejer att de är psykfall.

Igår såg jag Black Narcissus. En film av Michael Powell och Emeric Pressburger som på senare år blivit posthumt prisade för vad de gjorde för den engelska filmen. Det är filmad 1947 i ett England som var svårt härgat efter kriget. Trots detta har de gjort en oerhört vacker film som utspelar sig i Himalaya där anglikanska nunnor från Calcutta öppnar ett nytt kloster i ett från världen avskärmat område. Landskapet är målade paneler som fotografen trots allt lyckats fånga väldigt vackert. Flera skådespelare är britter som svartmålat sig själva, de verkar vara lite förvirrande angående vilken kultur det egentligen är de skildrar och vissa scener ser ut att vara filmade i Kew Gardens men jag är helt beredd att köpa allt det. Två scener är så utstickande att de träffar en i hjärtat. En är när man blir fullständigt övertygad om att Syster Ruth som har problem att anpassa sig till nunnelivet totalt har förlorat sina sinnens fulla bruk. Hon personifierar crazy eyes.

Den andra är några scener tidigare när hon bytt från sin heltäckande nunnedräkt till en figursydd röd klänning för att provocera syster Clodagh. De sitter mitt emot varandra, Clodagh med en bibel och Ruth med ett rött läppstift som hon börjar applicera. Aldrig har läppstiftsmålande varit så laddat.

Det påminner mig även om en diskussion som förts i Mark Kermodes filmprogram. Han gjorde en lysande sågning av Sex and the City 2 där han koncentrerade sig på den imperialistiska konsumistiska delen av filmen (och lämnade de feministiska problemet till andra som uttryckt sig bättre) och bland annat vid ett tillfälle utbrister "Imperialist American Pig Dogs!" och senare sjunger Internationalen. Detta fick senare någon att skriva in och kommentera att oavsett kvalitén på filmen så är det så ovanligt att en film går upp på biograferna som har i stort sett enbart kvinnliga huvudpersoner att man kanske ser den endast därför. Det här är tragiskt men sant. För 60-70 år sedan när den kvinnliga frigöreslen fortfarande hade lång väg att gå handlade många av storfilmerna om riktiga kvinnor med riktiga komplexa problem. Då var publiken till stor del vuxna människor och vuxna kvinnor. Nu är publiken för att citera Kermode 15-åriga pojkar. Under fotbolls-VM har biograferna visat filmer för målgruppen som inte är intresserade av fotboll, alltså kvinnor. Kermode berättar mer om det här:

Norska Sjömanskyrkan

I dagens GP kan man läsa att Norska Sjömanskyrkan ska rivas. Jag är varken norsk eller sjöman och jag är inte kyrkobesökare men jag gillar verkligen kyrkan. Mitt emellan opersonliga mastodontbyggnader och hårt trafikerade bilvägar på Skånegatan är den ett litet luftrum. På ena sidan är en megabiograf och på andra sidan en enorm skola och så ligger där en liten söt kyrka med takplattor och klocktorn i trä omgiven av en trädgård. Tydligen ska byggnaden rivas och kyrkan tillsammans med Smyrnakyrkan ska bygga något nytt på tomten. Den nuvarande byggnaden ser gammal ut men är endast från 1958. Göteborg förlorar ännu en fin byggnad. Förhoppningsvis ersätts den av något likvärdigt fint.

Jean Seberg

A Bout de Souffle är en av de filmer som alltid nämns i samband med geni och bäst-någonsin-listor. Jag förstod den inte. Det måste erkännas. Antingen har jag fel och den måste ses om och omvärderas eller så är det mer yta än innehåll. Och vilken yta. Staden Paris har aldrig varit vackrare. Estetiken får hjärtat att smälta men vackrast av allt är Jean Seberg. Full av Joie de vivre, mystik, attityd och smärtande skönhet.

Hon är strålande i filmen, tyvärr var hennes eget liv något av en mörkare historia.

Filmen har dessutom vad som kanske är världens bästa trailer någonsin.

Melissa Rosenberg, Twilight, att polera en skit

Jag gillar Twilightfilmerna, det är bara att erkänna. Den andra falerade men mest på grund av regin och de dåligt animerade vargarna (och brist på kostym när de var i mänsklig form). Det var dock inte förrän jag läste den första boken som jag insåg vilket geni Melissa Rosenberg är. Med tanke på vad hon har att jobba med har hon gjort ett otroligt bra jobb med att adaptera böckerna till film. Det finns en intressant intervju med henne i Hollywood Reporter där hon bland annat pratar om skrivprocessen, bristen på kvinnor i branchen och hur hon hanterar de konflikerande moraliska frågorna i böckerna.

The way the story plays out, Bella commits to some major decisions at a very young age. But the thing that’s troublesome for me is this idea that she can’t have sex because she’ll destroy her soul.


Rosenberg: There’s a couple things going on there. One is, they can’t have sex because physically he could basically kill her. He could break her like a twig, so there’s a physical danger. (I’m not sure that’s any better a message.)
 
But you can get away with that because he’s a vampire.


Rosenberg: Yeah, exactly. What appeals to me in this is you have a desirous girl. She wants sex. She is absolutely clear about that. She’s a horny girl! And it’s such a taboo to have a girl want sex more than the guy, or to have looser standards about that. When he says, “I don’t want to have sex until we’re married” — and he is trying to protect her virtue — but she’s like, “You’re a fucking dinosaur!” But she goes along with it because she wants sex. That I find appealing. Because telling girls that what you’re feeling is shameful or wrong in any way, or that it’s weird that a girl would feel that, is damaging. So this in some ways gives them permission to have those feelings. I also don’t know that abstinence is a terrible thing to breach, but I don’t have kids.

But where’s the representation of young female sexuality that isn’t colored by all the old tropes? It’s entirely possible to have sex, have it not suck and not get pregnant.

Rosenberg: Right. Although, the other side of it is it’s an interesting thing to say, she had sex, but yeah, this can happen. This is a consequence of sex, if you’re not safe, if you’re not paying attention. She didn’t even think he was capable of getting her pregnant, and yet it happened. The thing that drives me insane is the whole concept of having unprotected sex and getting pregnant and then you’re not able to have an abortion. This happens in films and television all the time. It doesn’t even come up, you don’t even address it, no one even talks about it. They actually do talk about it in “Breaking Dawn.” It’s Edward saying, “I think we should get rid of this thing,” and Jacob’s saying, “I think we should get rid of this thing, too.” And Bella says, “No, I’m choosing not to.” But at least someone’s talking about it!

Twilight

Jag såg filmen och gillade den mycket. Det har dock dröjt tills nu för mig att läsa boken. Läste den mest för att den råkade stå i en bokhylla nära mig. I samstämighet med miljoner andra brudar så dras man med i den uppsvepande kärlekshistorien. Antagligen för att man är människa, har en gång varit 17 år och SÅ kär som Bella är. Däremot när slöjorna skingras lite så stannar man upp och inser att, hallå vad är det här? En ung tjej som totalt ger upp sitt liv, sin skolgång, kompisar och föräldrar för en man. En man som det är förenat med livsfara att umgås med. Hon beskriver sig själv som tråkig ointressant och klumpig och honom som den vackraste människan på jorden, perfekt och bra på allt.

Det blir mer och mer löjligt fram till sovrumsscenen där Edward förklarar sina teorier om var hans släkte kommer ifrån: "...om man inte tror på att hela den här världen blev till av sig själv - vilket är rätt svårt för mig personligen att acceptera - är det då så svårt att att föreställa sig att samma kraft som skapade både plankton och hajar, sälungar och späckhuggare, också skapade båda våra arter?"

Personligen har jag svårt att tro att någon som varit vaken 24 timmar om dygnet de senaste 90 åren och är intresserad av böcker inte ännu tagit till sig evolutionsteorin. Sedan undrar Bella med generad röst om vampyrer kan ha ett fulländat äktenskap och om hon och Edward skulle kunna ha det någon dag? Menas det allvarligt att en 17-årig tjej inte skulle kunna ta upp sexfrågan på ett mindre krystat sätt? Eller är det en tunt förnissad moralkaka skapad av en mormonsk hemmafru?

En underhållande genomgång av grammatiken i Twilight kan läsas här.

Som en kommentatör på ett forum sa: "there's nothing more romantic than pseudo-abusive relationships with controlling men who you can't say no to and who want to kill you."

Böckerna har blivit hyllade för att de uppmuntrar unga tjejer att vara avhållsamma. Och ja, självklart är det bra att unga tjejer väntar med sex tills de är helt säkra på vad det innebär och vad de vill men vad är bäst? En ung tjej som testar sex på ett hälsosamt sätt eller en tjej som blir totalt uppslukad i ett ohälsosamt och farligt förhållande och måste byta art och gifta sig innan hon kan ha sex?

Den genialiske Stephen Fry summerar saken briljant här: